SKA JAG GÖRA MOA GLAD NU OCH SKRIVA ? ;)
Jag tror fan jag ska köra klagoinlägg, eftersom jag inte är på humör att skriva ngt bra ändå.
Jag har inte skrivit, för allt är bara överfullt i min hjärna ändå. Men jag vill inte klaga, för vem är jag att klaga ? Jag är i liv .. De jag älskar är i liv .. Jag har mat och skit .. Men ändå är det inte bra nog för mig ? Förbannade jävla kropp. Har ni tänkt på hur mkt saker det är som måste fungera för oss människor så att vi ska må bra ? .. Jag måste ha misslyckats stort. Jävla vinter. Den sunkar ner hela min kropp. Jag kan inte ens jogga 10m. Flåsar som att jag sprungit 1km. Jag har faktiskt ingen matlust. Så sluta tjata att mina nyckelben och revbenen syns där framme ? För jag kan inte smälla i mig mer mat ändå. Jag har helt enkelt inte samma matlust som jag hade förut. Jag har inte lust med ngt längre. Allt känns bara meningslöst utan Cesar ändå .. Jag tycker de flesta faktiskt suger. Dryga allihopa. Bara några få som jag faktiskt orkar prata med längre. Jag kanske pratar om Cesar för mycket. Sant. Jag borde ändra mig. Men jag bryr mig inte. I min hjärna suger Stockholm atm, och han är allt. Och därför åker jag ! Samtidigt som allt jag får höra är hur jag kommer dö. Amen great, verkligen. Jag kommer dö. Är det vad min släkt kommer säga på min begravning ? VAD VAR DET JAG SA ?! Allas jävla tjafs om döden är inte kul. Jag är bajsrädd för döden. De är min familj, och de är oroliga. Men jag vill sluppa höra det varje dag. Pappa gör saker och ting inte bättre heller. Och t.o.m min morfar tyckte jag var dum i huvudet. Min morfar har aldrig varit emot mig. Han är som mamma. Det är han och jag ! :) men nej, nu är jag blåögd och kommer dö. Puss kommer minnas det bästa av er när jag dör isf. Inte. Jag är bara sur och irriterad, utan att veta varför. Och min kropp kommer bli mer fuckad p.g.a alla vacciner jag måste ta. Imorgon. Eller nångång. När jag behagar åka till vaccinställe. Mamma har iaf ändrat sin uppfattning om Cesar när hon såg att han kom direkt efter att jag och pappa hade bråkat. Jag borde ju vara lyckligare. Eller hur ? Men det enda jag ser är hur jag isolerar mig från allihopa .. och min kropp som verkligen INTE mår bra pga vintern och diabetesen, som ingen verkar kunna bestämma sig om den existerar eller inte. Jag vet inte.
Men som sagt .. Vem är jag att klaga ? =/ folk dör och svälter faktiskt .. Att jag har ställt till det för mig själv rejält .. Det är inte bra att vara så känslomässigt besatt av en människa så långt bort. För det är vad jag är. Besatt. Riktigt jävla besatt. 10 mars bara kom nu så jag kan sluta känna såhär, så blir allting bra.
Jag har inte skrivit, för allt är bara överfullt i min hjärna ändå. Men jag vill inte klaga, för vem är jag att klaga ? Jag är i liv .. De jag älskar är i liv .. Jag har mat och skit .. Men ändå är det inte bra nog för mig ? Förbannade jävla kropp. Har ni tänkt på hur mkt saker det är som måste fungera för oss människor så att vi ska må bra ? .. Jag måste ha misslyckats stort. Jävla vinter. Den sunkar ner hela min kropp. Jag kan inte ens jogga 10m. Flåsar som att jag sprungit 1km. Jag har faktiskt ingen matlust. Så sluta tjata att mina nyckelben och revbenen syns där framme ? För jag kan inte smälla i mig mer mat ändå. Jag har helt enkelt inte samma matlust som jag hade förut. Jag har inte lust med ngt längre. Allt känns bara meningslöst utan Cesar ändå .. Jag tycker de flesta faktiskt suger. Dryga allihopa. Bara några få som jag faktiskt orkar prata med längre. Jag kanske pratar om Cesar för mycket. Sant. Jag borde ändra mig. Men jag bryr mig inte. I min hjärna suger Stockholm atm, och han är allt. Och därför åker jag ! Samtidigt som allt jag får höra är hur jag kommer dö. Amen great, verkligen. Jag kommer dö. Är det vad min släkt kommer säga på min begravning ? VAD VAR DET JAG SA ?! Allas jävla tjafs om döden är inte kul. Jag är bajsrädd för döden. De är min familj, och de är oroliga. Men jag vill sluppa höra det varje dag. Pappa gör saker och ting inte bättre heller. Och t.o.m min morfar tyckte jag var dum i huvudet. Min morfar har aldrig varit emot mig. Han är som mamma. Det är han och jag ! :) men nej, nu är jag blåögd och kommer dö. Puss kommer minnas det bästa av er när jag dör isf. Inte. Jag är bara sur och irriterad, utan att veta varför. Och min kropp kommer bli mer fuckad p.g.a alla vacciner jag måste ta. Imorgon. Eller nångång. När jag behagar åka till vaccinställe. Mamma har iaf ändrat sin uppfattning om Cesar när hon såg att han kom direkt efter att jag och pappa hade bråkat. Jag borde ju vara lyckligare. Eller hur ? Men det enda jag ser är hur jag isolerar mig från allihopa .. och min kropp som verkligen INTE mår bra pga vintern och diabetesen, som ingen verkar kunna bestämma sig om den existerar eller inte. Jag vet inte.
Men som sagt .. Vem är jag att klaga ? =/ folk dör och svälter faktiskt .. Att jag har ställt till det för mig själv rejält .. Det är inte bra att vara så känslomässigt besatt av en människa så långt bort. För det är vad jag är. Besatt. Riktigt jävla besatt. 10 mars bara kom nu så jag kan sluta känna såhär, så blir allting bra.
Kommentarer
Trackback
