MAN HAR VÄL LITE SJÄLVRESPEKT ?
Hmm, nej .. just nu så känns det verkligen inte så. Enda människan jag kör med och är oärlig mot är ju fan mig själv ! Helt ärligt så håller jag faktiskt på att tappa hela mig sj, allting jag är. Jag bara märker det när jag pratar med ngn. Ska det va så eller ? NEJ - jag borde bli starkare och gladare. Enda jag har märkt är att jag fan har respekt för alla andra, utom mig sj .. och att enda jag behandlar som bajs är mig sj. Hur fan blev det såhär ? ;S hur fan kunde jag låta det hända ?! Bajs Bajs Bajs ! .. Känns fan inte ens som att jag har ngn stolthet kvar. Och sådär helt ärligt, vad fan är JAG utan stolthet & självrespekt ? ;S tjejen som fan är halv-feminist, är extremt mkt för jämnlikhet & spottar ur mig massa peppinggrejer till mina kompisar hela tiden. kookkoo, var har du gömt dig ?! För jag saknar dig, så snälla kom fram igen ! ..
Enda jag ber om är att börja tänka efter vad och hur du beter dig ! Tänk först - säg sen ! Fundera på hur DU skulle reagera om JAG behandlade dig sådär. Det är nånting ingen jag känner verkar kunna. Jag kunde inte heller, förut. Nu kämpar jag verkligen för att alltid tänka på hur det känns för den andra. Typ se ur den andras synvinkel ? Jag har kanske inte varit perfekt, men jag har fan inte gjort nånting åt dig ! INGENTING ! Enda jag har gjort är att göra mitt bästa, och svalt min jävla stolthet .. min förbannade jävla stolthet .. dum som jag är, så tar jag FÖR hårt på allt som har med stolthet att göra. Så mm, där har ni ngt nytt att kunna slänga i ansiktet på mig ! Gör det : för det är ju sant, jag har ingen jävla stolthet längre ! Jag har fan iNGENTING ! .. Jag känner mig bara så jävla påspottad .. ytterligare en gång. Varför kan du inte bara inse vad du gör ?! Det jag sa igår, det var inte bara ett skämt .. det var inte bara "mm, jag säger det så att det inte händer" .. det var allvar. För jag började tröttna. Och nu är jag inte trött längre, nu är jag bara sårad. Första gången jag kan allvarligt säga att jag är sårad. Jag vill inteh a dina ord, jag är trött på alla jävla ord ! Det du gör säger mer än det du säger ! Du säger att du inte vill såra mig, men kolla nu - vad fan är det du har gjort om inte det ?! Det är inte bara jag som ska svälja min stolthet. Jag sa fan till dig ! Jag sa ! Och ändå så skärper du inte dig ! Vet du hur det känns eller ?! mm men jag glömmer ! Jag vill inte bli bortglömd av dig. Jag vill bli ihågkommen. Varenda jävla dag. För det är det som är meningen, eller hur ?! Vad är meningen om du ska glömma bort mig ?! Vad fan är meningen med det ! Tänk efter lite sj hur fan det skulle kännas om det vore jag som hade gjort sådär till dig. Jag har fan aldrig känt mig så jävla påspottad i hela mitt jävla liv förut. Jag pallar inte. Inte en gång till. Det är dom som inte tycker om mig som ska spotta på mig. Dom som kan säga rakt i mitt ansikte Linda, jag tycker inte om dig nånstans ! Inte tvärtom. Inte nu. Inte nu, för 1 vecka skulle det varit okej .. då skulle allt vara relativt lugnt. Men nej, jag skulle ju absolut försöka. Jag ska fan bli en människa som aldrig försöker. Önskar jag vore lite mer som du sa att jag var - feg. För första gången i mitt liv så önskar jag så jävla mkt att jag verkligen vore feg. Men nej .. jag skulle försöka, som alltid. Och här är jag. Sårad, påspottad & bara så jäävla förbannad, arg .. ledsen !
Första gången jag ens i misstag har erkänt för ngn annan än mig sj att jag är ledsen. Sårad. Att ja, ngn person har faktiskt lyckats spotta ner på mig. Allt det en människa inte vill bli. Så grattis, om det var det som var din mening; så ja, du har lyckats ! Du har lyckats så jävla hårt ! Hårdare än nån annan människa nånsin satan har lyckats på så kort tid förut !
Jag kanske överdriver. Människor har gjort 1000X värre saker, men jag vet inte varför jag reagerar så här mkt. Det är inte överdriveri längre. Från att ha varit en liten skit sak, så har det blivit personligt som fan ! Du skulle ha svarat. Även om det var ett litet piss-sms. Jag sa det igår. Och du skrattade mest bort det. Idag blev bara droppen. Det svaret meant the world just då ! Ett enda litet jävla svar, och du hade visat att du hade brytt dig. Men det är det du uppenbarligen inte gör längre. Grejen är att du kommer inte ens förstå. Förstå varför jag känner mig så jävla sårad. Men som jag sa i början; se det från min synvinkel. Försök. Och om du är smart och en så bra människa - DÅ lyckas du se det hur jag känner mig, och DÅ förstår du hur falsk jag tycker du är just nu. Att det är du som gjort det, faktiskt inte jag. Jag har bara nekat en enda sak till dig, och det var för att hindra mig sj från att bli sårad, så skip the crap om att det är JAG JAG JAG ! Det som sårar mest är väl faktiskt att jag bestämde mig att jag inte ville förlora dig. Så jag sket i allt. Precis allting ! Tog bara en sak. Jag har ringt varenda jävla dag. Bestämde att verkligen lita på dig. Du betydde verkligen ngt för mig. Efter detdär pratet, så insåg jag verkligen att du betydde ngt för mig. Jag vet fan inte. Jag vet ingenting längre. Hur skulle det vara om du kunde sluta tro att jag är dendär playande, oseriösa jävla blondinen utan känslor ?! + att jag inte har ngn här. Soffi & Cassandra är inte här, och Alexandra är i Gnesta tills onsdag .. Mamma är i Spanien. Har inte lust att dra in ngn annan i dethär, isf skulle jag måsta förklara allt från början .. och det pallar jag inte. För första gången på länge som jag verkligen inte vill vara ensam .. och första gången på länge som jag verkligen är ensam, ensam som fan.
Det som är mest sorgligast i hela jävla grejen är väl faktiskt att jag just nu fan ligger på botten, så jag kommer väl högst antagligen fortsätta skrapa röven i botten och skriva sms till X. Varför ? .. Ingen jävla aning. För jag vill att det ska bli bra igen, antagligen .. men jag vet inte, detdär med se-det-ur-den-andras-synvinkel verkar ju inte gå hem, och så länge det inte går hem, så är det bara jag som blir mer och mer sårad för varje dag ändå.
Enda jag ber om är att börja tänka efter vad och hur du beter dig ! Tänk först - säg sen ! Fundera på hur DU skulle reagera om JAG behandlade dig sådär. Det är nånting ingen jag känner verkar kunna. Jag kunde inte heller, förut. Nu kämpar jag verkligen för att alltid tänka på hur det känns för den andra. Typ se ur den andras synvinkel ? Jag har kanske inte varit perfekt, men jag har fan inte gjort nånting åt dig ! INGENTING ! Enda jag har gjort är att göra mitt bästa, och svalt min jävla stolthet .. min förbannade jävla stolthet .. dum som jag är, så tar jag FÖR hårt på allt som har med stolthet att göra. Så mm, där har ni ngt nytt att kunna slänga i ansiktet på mig ! Gör det : för det är ju sant, jag har ingen jävla stolthet längre ! Jag har fan iNGENTING ! .. Jag känner mig bara så jävla påspottad .. ytterligare en gång. Varför kan du inte bara inse vad du gör ?! Det jag sa igår, det var inte bara ett skämt .. det var inte bara "mm, jag säger det så att det inte händer" .. det var allvar. För jag började tröttna. Och nu är jag inte trött längre, nu är jag bara sårad. Första gången jag kan allvarligt säga att jag är sårad. Jag vill inteh a dina ord, jag är trött på alla jävla ord ! Det du gör säger mer än det du säger ! Du säger att du inte vill såra mig, men kolla nu - vad fan är det du har gjort om inte det ?! Det är inte bara jag som ska svälja min stolthet. Jag sa fan till dig ! Jag sa ! Och ändå så skärper du inte dig ! Vet du hur det känns eller ?! mm men jag glömmer ! Jag vill inte bli bortglömd av dig. Jag vill bli ihågkommen. Varenda jävla dag. För det är det som är meningen, eller hur ?! Vad är meningen om du ska glömma bort mig ?! Vad fan är meningen med det ! Tänk efter lite sj hur fan det skulle kännas om det vore jag som hade gjort sådär till dig. Jag har fan aldrig känt mig så jävla påspottad i hela mitt jävla liv förut. Jag pallar inte. Inte en gång till. Det är dom som inte tycker om mig som ska spotta på mig. Dom som kan säga rakt i mitt ansikte Linda, jag tycker inte om dig nånstans ! Inte tvärtom. Inte nu. Inte nu, för 1 vecka skulle det varit okej .. då skulle allt vara relativt lugnt. Men nej, jag skulle ju absolut försöka. Jag ska fan bli en människa som aldrig försöker. Önskar jag vore lite mer som du sa att jag var - feg. För första gången i mitt liv så önskar jag så jävla mkt att jag verkligen vore feg. Men nej .. jag skulle försöka, som alltid. Och här är jag. Sårad, påspottad & bara så jäävla förbannad, arg .. ledsen !
Första gången jag ens i misstag har erkänt för ngn annan än mig sj att jag är ledsen. Sårad. Att ja, ngn person har faktiskt lyckats spotta ner på mig. Allt det en människa inte vill bli. Så grattis, om det var det som var din mening; så ja, du har lyckats ! Du har lyckats så jävla hårt ! Hårdare än nån annan människa nånsin satan har lyckats på så kort tid förut !
Jag kanske överdriver. Människor har gjort 1000X värre saker, men jag vet inte varför jag reagerar så här mkt. Det är inte överdriveri längre. Från att ha varit en liten skit sak, så har det blivit personligt som fan ! Du skulle ha svarat. Även om det var ett litet piss-sms. Jag sa det igår. Och du skrattade mest bort det. Idag blev bara droppen. Det svaret meant the world just då ! Ett enda litet jävla svar, och du hade visat att du hade brytt dig. Men det är det du uppenbarligen inte gör längre. Grejen är att du kommer inte ens förstå. Förstå varför jag känner mig så jävla sårad. Men som jag sa i början; se det från min synvinkel. Försök. Och om du är smart och en så bra människa - DÅ lyckas du se det hur jag känner mig, och DÅ förstår du hur falsk jag tycker du är just nu. Att det är du som gjort det, faktiskt inte jag. Jag har bara nekat en enda sak till dig, och det var för att hindra mig sj från att bli sårad, så skip the crap om att det är JAG JAG JAG ! Det som sårar mest är väl faktiskt att jag bestämde mig att jag inte ville förlora dig. Så jag sket i allt. Precis allting ! Tog bara en sak. Jag har ringt varenda jävla dag. Bestämde att verkligen lita på dig. Du betydde verkligen ngt för mig. Efter detdär pratet, så insåg jag verkligen att du betydde ngt för mig. Jag vet fan inte. Jag vet ingenting längre. Hur skulle det vara om du kunde sluta tro att jag är dendär playande, oseriösa jävla blondinen utan känslor ?! + att jag inte har ngn här. Soffi & Cassandra är inte här, och Alexandra är i Gnesta tills onsdag .. Mamma är i Spanien. Har inte lust att dra in ngn annan i dethär, isf skulle jag måsta förklara allt från början .. och det pallar jag inte. För första gången på länge som jag verkligen inte vill vara ensam .. och första gången på länge som jag verkligen är ensam, ensam som fan.
Det som är mest sorgligast i hela jävla grejen är väl faktiskt att jag just nu fan ligger på botten, så jag kommer väl högst antagligen fortsätta skrapa röven i botten och skriva sms till X. Varför ? .. Ingen jävla aning. För jag vill att det ska bli bra igen, antagligen .. men jag vet inte, detdär med se-det-ur-den-andras-synvinkel verkar ju inte gå hem, och så länge det inte går hem, så är det bara jag som blir mer och mer sårad för varje dag ändå.
Kommentarer
Trackback
